I en vacker premiärbiograf från 1920-talet på Hornsgatan 72 i Stockholm hittar du Folkoperan. Sedan vi flyttade in 1984 har operaröster klingat i lokalen.

I Folkoperans lokaler låg tidigare Maria Saluhall som revs 1927 och istället byggdes den vackra premiärbiografen Rio. Arkitekten hette Gunnar Morssing.

När Folkoperan flyttade in 1984-1985 genomfördes en omfattande renovering. Biografen omvandlades till ett fungerande operahus. 

Hösten 2012 genomgick våra foajéer och vår Lilla salong en omfattande renovering. Väggarna målades i ljust gråvitt och detaljer förstärktes i olika röda nyanser. Vi har nu 15 nya toaletter och en RWC. Vår fina handikapphiss har vunnit St Julianpriset för fysisk tillgänglighet.

Är du intresserad av att hyra våra lokaler? Vi erbjuder utrymmen för mindre och större publika evenemang. Läs mer om uthyrning här.

HISTORIEN

RIO

Lokalen på Hornsgatan 72 öppnades som biograf 1928. Denna verksamhet upphörde med bioverksamheten 1984 då Folkoperan flyttade in.

Här låg tidigare Maria saluhall. Då det blev svårt att få salustånden uthyrda överlät staden 1927 saluhallen till byggmästaren och biografägaren Johan A Bergendahl. Han lät riva hallen och uppförde en bostadsfastighet med rena och vackra linjer. Den innehöll även en biograflokal och en restaurang.

Biografen, som fick namnet Rio, blev en av Stockholms största. Arkitekten var Gunnar Morssing. Rio fick en elegant entré med en portal som strålade av ljus och som bars upp av pelare. Hallen innanför entrén var ljusgrå och den stora foajén där innanför gick i rosa och koboltblått. Rios salong, som var 25 meter lång och 18 meter bred, utrustades med en stor läktare. Den uppdelad i olika plan, två högre plan i fonden och ett lägre på sidorna. Sidoläktarna avgränsades av två halvrunda loger på båda sidor om fondläktaren. Det fanns 1002 platser (varav 665 på parkett och 337 på läktaren). Salongens väggar var målade i en lätt orangeröd grundfärg med ornament i guld. Taket var ljusgrått. Stolarna av betsad björk var klädda med ljusgrå sammet och dörrarna till salongen var av ek. Förutom indirekt belysning i taket fanns rader av ljuskupoler i sidogångarna. Den yttre sidenridån var diskret guldfärgad. Innanför den fanns en grå sammetsridå. Rio var även förberedd för att kunna användas som teater. Orkesterdiket var anpassat för stor orkester om 12-15 man. Tekniskt sett hade Rio en avancerad utrustning med fyra projektorer i maskinrummet.

Biograf Garbio - Lokalen före Folkoperans tidGARBIO

John A Bergendahl sålde sin biografrörelse 1929 och Rio övertogs av SF. 1933 utlyste SF en tävling om nytt biografnamn. Anledningen var att namnet kunde förväxlas med de många Ribiograferna. I tävlingen segrade namnet Garbio, en hyllning till Greta Garbo. Entrén fick ett nytt utseende. Portalen byggdes upp till en biografbaldakin med SF-märket i mitten och biografnamnet på ömse sidor. Under baldakinen fanns även biografnamnet placerat på väggen i stora bokstäver.

RICARDO

Garbio fungerade som ”stadsdelsbiograf” för västra Södermalm. Den drevs av SF fram till våren 1959 då den övertogs av Riteatrarna. Efter ombyggnad öppnades den samma höst under namnet Ricardo. Entrén fick en mycket hög och kraftigt svängd baldakin med neondekor. I entréhallen målades det mesta av den ursprungliga dekoren över med rödfärg. Väggarna i salongen fick röda tapeter, taket sänktes och målades mörkblått. Den bakre väggen flyttades framåt för att ge plats åt ett större maskinrum. De nya fåtöljerna gick i vinrött. Antalet platser minskades till 727.

Riteatrarna lanserade Ricardo som premiärbiograf. Vissa sampremiärer ägde också rum med de ordinarie premiärbiograferna i city. I Men Ricardo blev ändå en ”stadsdelsbiograf”. Riteatrarna övertogs 1983 av Europa Film, som i sin tur övertogs av SF året därpå. Hösten 1984 visades den sista filmen. En hamburgerkedja var då spekulant på lokalen. Men denna kunde räddas till ett bättre öde genom att Folkoperan, som blivit husvill, sökte ny lokal.

Uppgifter delvis hämtade ur boken “Stockholms alla biografer” av Kurt Berglund.

Dela: