Vad är viktigast i livet? Vilken värld lämnar ni över till oss? På Folkoperan är det barnen som gör en handlingsplan för framtiden.

Mozarts Requiem från 1791 är ett av de mest välkända körverken. Denna dödsmässa kom att bli det sista Mozart skrev. Trots att det fullbordades av en annan tonsättare har det blivit ett av Mozarts starkaste och mest älskade verk.

När Folkoperan uppför detta mytomspunna mästerverk låter vi barnen kliva upp på scenen för att göra bokslutet över livet åt oss. Det handlar om att summera det viktigaste. Vilket budskap tar de med sig? Till Mozarts odödliga musik följer vi barnen från Vredens dag till Det eviga ljuset. Till livet efter oss.

Folkoperans konstnärliga ledare, Mellika Melouani Melani, står för det sceniska konceptet och musikalisk ledare är Anders Eby.

VILKEN KÖR SJUNGER NÄR?

Här kan du se vilka datum CAPPELLA CATHARINAE medverkar.

Här kan du se vilka datum ENGELBREKTS KAMMARKÖR medverkar.

Här kan du se vilka datum KATARINA KAMMARKÖR medverkar.

Här kan du se vilka datum MIKAELI KAMMARKÖR medverkar.

Här kan du se vilka datum S:T JOHANNES KAMMARKÖR medverkar.

Här kan du se vilka datum STOCKHOLMS KAMMARKÖR medverkar.

Bilder

Titta

Mozarts Requiem Trailern
Folkoperans musikaliska ledare Marit Strindlund och dramaturg Magnus Lindman berättar om Mozarts Requiem på Folkoperan.

Dödlig odödlighet

Ett ofullbordat verk väcker våra fantasier. Det är som att möta konstnären mitt i skapandeprocessen. Alla val är ännu inte gjorda. Det som finns är upphovspersonens idé om det färdiga verket. Mozarts Rekviem är kanske den mest berömda av musikhistoriens alla ofullbordade kompositioner. Och det verk som varit föremål för den största mytbildningen. En tonsättare skriver som sista verk en dödsmässa. Kan dramaturgin bli bättre? Dessutom beställd av en okänd person, och där kontakten förmedlas via en mystisk ”grå budbärare” som dyker upp vid Mozarts dörr. Och till yttermera visso under en period när den berömde tonsättaren plågas av såväl dålig hälsa och om möjligt ännu sämre ekonomi. I stort behov av pengar kastar sig Mozart in i arbetet, till priset av sitt liv. Eller om han till och med förgiftades av sin avundsjuke och mindre begåvade tonsättarrival Salieri! Han begravs, bortglömd och åtföljd av ingen, i en massgrav på en fattigkyrkogård. Så behandlar vi våra stora andar…

Den här storylinen är inte helt korrekt. Den skapades under åren efter Mozarts död, och bygger bl a på förfalskade brev av tonsättarens hand. Men berättelsen är ändå baserad på fakta. Beställningen av rekviet gjordes av greve von Walsegg, vars unga hustru hade dött i februari 1791. Ett rekviem är helt enkelt den katolska dödsmässan. Texten är präglad av synen på människan som syndig och i behov av förlåtelse. I tonsättningar brukar den dramatiska höjdpunkten vara det skrämmande Dies irae-partiet, medan de avslutande delarna berättar om försoning och frid, en bön om det eviga ljuset.

Så det är sant att greve von Walsegg gjorde beställningen anonymt. Detta i syfte att kunna presenterar musiken som sin egen (något greven hade för vana att göra). Sommaren samma år får Mozart beställningen via Walseggs advokat i Wien. Det stämmer också att Mozart var i behov av pengar. I december 1791 dör Mozart och rekviet ligger ofullbordat. Mozart begravs under sedvanliga former, med en procession till Stefansdomen. Han följdes till graven av ett antal vänner, mecenater, studenter och kolleger – och bland dessa märktes Antonio Salieri. Några dagar senare hölls en minnesgudstjänst i kyrkan som tillhör Hofburg (Mozarts var hovtonsättare) där antagligen delar av rekviet framfördes. Här vederläggs alltså mycket av den dramaturgiskt effektiva berättelsen om den missförstådde och illa behandlade tonsättaren.

Änkan Constanze Mozart hade två små barn och var angelägen om att få verket färdigställt för att kunna inkassera den sista delen av arvodet. Uppgiften att skriva klart verket gick till ett antal av Mozarts elever, främst Franz Xaver Süssmayer som arbetat som Mozarts assistent. Mozart hade lämnat efter sig partier som var rena skisser, men det fanns också sådant som var nästan färdigställt, men som behövde instrumenteras. Några av rekviets texter hade inte tonsatts alls. Men stora delar var färdigkomponerade och Mozarts orkestrering visar tydligt vilken klangvärld han hade föreställt sig. Här förekommer bl a det ovanliga instrumentet basetthorn, ett blåsinstrument som har en mörkare klang än den besläktade klarinetten. Den beslöjade klangen förstärks ytterligare när vi som i vår version framför verket på tidstrogna instrument, med den lägre, tidtypiska stämningen där A=430 Hz. Ett för tiden ovanligt inslag är att det förekommer hela tre tromboner. Trombonen brukar få representera det som i Bibeln kallas domedagsbasuner (instrumentet heter Posaune på tyska). Antalet tre har också det symboliska konnotationer i den gudomliga treenigheten. Överhuvudtaget visar Mozart i sitt rekviem upp flera exempel på talmystik och andra kontrapunktiska symboler i musiken, ett tydligt exempel på inspirationen från Bach. Så det fanns många ledtrådar i detektivarbetet som krävdes för att fullborda Mozarts intentioner.

Så det vi kallar Mozarts Rekviem har delvis skrivits av Süssmayer. För en mottagare av verket är detta knappast intressant. Just som vår upplevelse av Iliaden eller Odyssén inte förändras om vi får veta att Homeros som person kanske aldrig existerat.

Mozart hade själv sina aningar om att denna dödsmässa skulle kunna bli hans sista verk. Det är symptomatiskt att han under samma tid arbetade på Trollflöjten (där för övrigt också tre tromboner figurerar!). Denna hans sista opera är också hans barnsligaste, eller kanske snarare mest barnlika. Under sina sista månader vistades alltså Mozart parallellt i en sagovärld och i mötet med dödens oändlighet. Och oändligheten fick bli ofullbordad. Mozarts Requiem blir en påminnelse om att även den som producerar odödliga konstverk är dödlig.

Magnus Lindman, dramaturg

Dela: