Joshua Sofaer är performancekonstnär och regisserade Matteuspassionen som spelades under våren på Folkoperan. Första gången han satte upp något hos oss var redan 2012, då under Opera Showroom. Här kan ni läsa om hans tankar kring just Opera Showroom och hur detta har hjälpt honom som konstnär. 

Även om jag har varit intresserad av opera så länge jag kan komma ihåg hade jag aldrig haft möjligheten att jobba med det förut. Opera Showroom gav mig möjligheten att testa en del av de arbetsmetoder jag använt mig av på gallerier, museum och teatrar, i ett operahus.

Jag tror starkt på styrkan inom opera och opera måste utvecklas framåt, jäms med andra konstformer. Det är svårt att uppföra nutida opera eftersom publiken på hela den internationella musikscenen är motståndskraftiga. Opera Showroom är ett tillfälle att testa riskfulla koncept, för publiken att få ett smakprov av vad som är möjligt, för Folkoperan att experimentera och t o m att misslyckas säkert.

Jag skulle absolut ha försökt sätta upp Matteuspassionen utan hjälp av mina erfarenheter från Opera Showroom men jag har lärt mig mycket från mina erfarenheter därifrån bl a olika tillvägagångssätt, och jag tror inte att Matteuspassionen hade blivit densamma om jag inte hade haft den möjligheten.

Jag gjorde två olika verk för Opera Showroom. 2012 gjorde jag Operahjälpen där jag försökte skära rakt in till det mest känslomässiga ögonblick genom operainteraktion. 2013 satte jag upp Mon coeur s’ouvre á ta voix, vilket var mycket mer om en rationell nedmontering av en känd aria. Vad jag upptäckte var att fokus på det rationella, eller det intellektuella, i opera kan fjärma publiken. Vad de verkar leta efter är någon form av känslomässig förlängning. 

Titta på en bit från Operahjälpen från 2012