Hösten 2008 gör Suzanne Osten regidebut på operascenen med operetten Glada änkan av Franz Lehár på Folkoperan. Premiär 17 och 18 september med två sångarlag.

Bilder

Titta

Trailer Glada Änkan
Intervju med Susanne Osten, regissör
Intervju med Paula Hoffman Fröling och Miriam Treichl
Intervju med Joakim Unander, musikalisk ledare och chefdirigent
Glada änkan workshop april 2008
Glada änkan workshop april 2008

Om Glada Änkan

Den konstnärlige ledaren och grundaren av Unga Klara (sedan 1975), Suzanne Osten, ska för första gången regissera på en teaterscen utanför Unga Klara. Hösten 2008 ansvarar hon för regin av operetten Glada änkan av Franz Lehár på Folkoperan.

Suzanne Osten har förändrat och förädlat barnteatern i Sverige och hon har även regisserat nyskapande vuxenföreställningar. Suzanne är professor i regi på Dramatiska Institutet i Stockholm och har mottagit en mängd utmärkelser världen över för sitt arbete med film och teater. Suzanne har även författat ett antal böcker och filmmanus. Bland hennes många verk kan nämnas Bröderna Mozart, Jösses flickor! (tillsammans med Margareta Garpe), Babydrama och hennes senaste film Wellkåmm to Verona. Våren 2008 är Suzanne Osten aktuell med Edward den andre av Christopher Marlowe på Unga Klara.

Suzanne Osten har alltid varit förtjust i musikteater och har ofta använt levande musik i sina produktioner som ofta är dansanta och fyllda med komiska inslag. Men hon har aldrig tidigare verkat som operaregissör. ”Operetten är en teatral musikalisk skapelse”, säger Suzanne Osten. ”Glada änkans libretto är ett rent lustmord på patriarkatet”, fortsätter hon. ”Kroppen och dansen kommer att spela en viktig roll i den levande kommunikationen med publiken där yngre och äldre sångare blandas. Det är viktigt att kunna spela ungt till Léhars vitala musik”, menar Suzanne Osten.

Glada änkan kommer att framföras i en bearbetad version med nyskriven dialog.

Obs! Teaterrök förekommer i föreställningen.

 

Lyssna

Handling

Det lilla fattiga landet Pontevedro firar furstens födelsedag på legationen i Paris. Hanna Glawari, en änka som nyligen har ärvt miljoner, är på väg till festen. Ambassadören Zeta påpekar att Fru Glawari absolut inte får gifta sig med någon parisare: hennes förmögenhet måste bli kvar i Pontevedro och rädda landet från bankrutt.

Medan Zeta engagerar sig i Pontevedros framtid, har hans fru Valencienne ett kärleksmöte med älskaren Camille mitt under festen.

Zetas plan är att Greve Danilo ska gifta sig med Hanna Glawari. Han sänder ambassadtjänstemannen Njegus för att hämta honom från Maxim. Innan Danilo har hunnit anlända dyker Hanna upp på ambassaden. Alla män fjäskar för henne, men Hanna faller inte för smickret. Istället bjuder hon in alla till fest hemma hos sig nästa kväll.

Danilo anländer till ambassaden sliten och berättar för Njegus hur less han är på sitt ambassadarbete, och hur skönt det är att festa hela nätterna med grisetterna på Maxim. Hanna hittar honom sova när hon råkar gå in i rummet. Det visar sig att de känner varandra väl: en gång var de förälskade, men Danilos farbror hotade göra Danilo arvlös om han gifte sig med Hanna, som då bara var en fattig arbetarflicka. Strax därefter gifte sig Hanna med den rike herr Glawari som dog, Hanna är nu stenrik och återseendet med Danilo är bittert. När Baron von Zeta sedan lägger fram sin patriotiska äktenskapsplan för Danilo, vägrar han.

Det är damernas val på dansgolvet, och herrarna kandiderar och agiterar för att hon ska välja just dem. Danilo avbryter valkampanjerna genom att köpa dansen för tretusen francs, och på så sätt bevisar han sin tes: allt handlar om pengar

Nästföljande kväll har Hanna fest i trädgården utanför sitt residens. Hon berättar en saga från Pontevedro, om skogsrået Vilja som lurade in en jägarpojke i skogen och gjorde honom sjuk av kärlek.

Danilo anländer som vanligt sent, och stämningen mellan honom och Hanna är irriterad. Alla män förenas i en undran över Kvinnorna. Männen forskar i ämnet tillsammans, diskuterar kvinnofrågan ur olika vinklar och konstaterar att studiet av kvinnan är svårt.

Under festen förklarar Camille återigen sin kärlek för Valencienne och föreslår att de ska gömma sig i en paviljong i Hannas trädgård. Valenciennes oanande make Zeta dyker upp och ber Njegus öppna paviljongen. Njegus berättar att Camille är därinne med en dam, vilket får Zeta att vilja avslöja Camille. Men Njegus lyckas fixa ut Valencienne ur paviljongen och ersätta henne med Hanna. När paviljongen öppnas är det istället Camille och Hanna som träder ut! De deklarerar sin förlovning och sitt kommande äktenskap. Zeta blir förtvivlad och Danilo svartsjuk.

Alla på festen diskuterar äktenskapet, och kvinnorna sjunger om hur de vill ha sitt samliv: "får jag inte som jag vill, då säger jag nog nej". Till slut exploderar Danilo: han berättar sin version av sitt och Hannas förflutna. Han anser att allt var Hannas fel - som alla andra kvinnor är hon ett kjoltyg med svekfulla drag.

Hannas egen version av Maxim uppenbaras. Danilo och herrarna häpnar. Grisetterna, Hanna och Valencienne uppträder med ett kabarénummer där de sjunger om hur de festar tillsammans och struntar i männen.

Danilo är överväldigad och tar sig nu ändå an Zetas patriotiska uppdrag: han och fädernelandet förbjuder Hanna att gifta sig med Camille. Hanna säger att det aldrig har varit hennes avsikt: hon klev in i paviljongen för att rädda en gift kvinna från att avslöjas. Zeta hittar sin frus solfjäder och ser att någon (Camille) skrivit "Jag älskar dig" på den. Han vill genast ta ut skilsmässa och friar i nästa sekund till Hanna: i namn av fädernelandet. Frieriet får Danilo att ändå till slut utbrista "Jag älskar dig" till Hanna. Nu kan det gamla Pontevedro räddas från bankrutt: äntligen vill Danilo ha Hanna. Men vad vill Hanna?

 

Dokument